Alla djur behöver mineraler. Tack vare närmare 100 års utfodringsforskning vet vi mycket om hur mycket hästen behöver av de olika mineralerna antingen det är natrium (i salt), kalium eller jod. Vi vet att hästen sällan saknar kalium, eftersom växtbaserad kost är rikt på detta mineral. Natrium, däremot, är det underskott på i förhållande till hästens behov. Detta förklarar varför vi måste ge tillskott av salt, men inte kalium. Natrium och kalium uppträder som positiva joner (katjoner) i fodret, dvs de har elektrisk laddning. Visserligen är fodret som sådant inte elektriskt laddat, men katjonerna åtföljs alltid av motsvarande mängd negativa joner (anjoner).
Även om de absoluta mängderna av natrium, kalium, klor och svavel är viktiga, så påverkas hästens metabolism av balansen mellan jonerna. I synnerhet för sporthästar finns det anledning att se till så att dagsgivan inte har en obalans som verkar försurande. Hos hästar som får stora kraftfoderransoner och extra tillskott av mineral kan detta inträffa. Det ligger till bakgrund för ett ökande intresse i hästvärlden för den sk. katjon-anjon balansen i dagsgivan.
Det är komplicerade fysiologiska förhållanden som ligger bakom effekterna av fodrens katjon-anjon balans. Med hjälp av PC-Horse kommer Du att kunna hantera detta område mycket bättre i framtiden.
Kroppens syra-bas balans påverkas av elektrolyter (särskilt kalium, natrium, klorid och sulfat) i maten vi äter. Om det uppstår obalans mellan natrium och kalium, som är positiva joner, och mängden klorid och sulfat, som är negativt laddade, kompenserar kroppen detta genom att fälla ut positiva joner i form av syra (H+) eller negativa joner i form av HCO3 (bas) i urinen. Detta ser man genom att urinens pH-värde blir högre eller lägre än blodets pH-värde. Variationer i urinens pH försigår under hela dygnet, och är en central del av kroppens syra-bas reglering.
Genom att analysera dagsgivans innehåll av ovanstående elektrolyter kan man beräkna födans effekt på kroppens syra-bas balans. Detta förhållande mellan de positiva och negativa jonerna kallas för ransonens Kation-Anjon balans, vanligtvis förkortat CAB eller DCAB. Kation-Anionbalansen. Det är alltså inte ett näringsämne utan en kvot som beräknas på ransonens innehåll av natrium-, kalium-, klorid- och sulfater. DCAB kan fastställas för ett enskild foder, och för en hel dagsranson. Det uttrycks i milliekvivalenter (mEkv).
Om DCAB är positiv har ransonen eller fodret ett överskott av kalium och natrium i förhållande till klorid- och sulfatinnehållet. en sådan ranson ger en alkalisk reaktion i urinen, så som vi vanligen upptäcker det hos hästar och andra växtätare. Om DCAB är negativ, blir urinen sur, och djuret bör ersätta underskottet av natrium och kalium med H+. Köttätare (hundar) kännetecknas av en sur urin.
Sporthästar utsätts för avsevärd syrabelastning vid hård fysisk belastning. Man anser att det är en fördel om utfodringen kan motverka dess syrabelastning. Därför har det blivit allt vanligare att man redovisar fodrets Kation-Anjon balans, och att man komponerar kraftfoder för tävlingshästar på sådant sätt att den totala ransonen har ett DCAB-värde på +200 till +300 mEkv.
Kost från växter är rik på kalium, men har lite natrium i förhållande till de mängder som hästen kräver. Hästar på höga kraftfoder ransoner kan får en försurad metabolism. Genom att öka grovfoder andelen i dagsgivan motverkas detta.