Hästen är en gräsätare vars tarmsystem är anpassat för måltider med mycket grovfoderinnehåll, dvs mycket gräs och örter, antingen det är färskt som hö eller som hösilage. Grovfoder är rikt på fibrer och hästen behöver mycket fiber i maten för att tarmsystemet ska fungera. Grovt sett kan hästens matsmältningssystem delas i två delar. I mage och tunntarm finns enzymer som smälter stärkelse, socker, protein och fett. Längre bak, i blindtarmen och tjocktarmen, är det mikrober - protozoer, bakterier och jäst - som bryter ned svårsmälta fibrer till korta fettsyror som därigenom kan absorberas och omvandlas till energi. Hos hästar som får mycket grovfoder täcks en väsentlig del av energibehovet genom dessa tarm-mikrobers nedbrytning av fibrerna. Mikrobiell matsmältning av fibrer som producerar den här typen av korta, flyktiga fettsyror påverkar inte hästens blodsocker och insulinproduktion. Grovfodret med sitt höga fiberinnehåll är därför en både viktig och riktig del av hästens matsedel.
Fiberrika fodertyper kräver mycket tuggande och leder därför till att hästen använder mycket av sin tid till att äta. Det är viktigt för hästens välbefinnande och trivsel. Samtidigt ökar det salivproduktionen - med minskad risk för magsår som en positiv effekt.
En bra tumregel är att hästen behöver en given mängd grovfoder i sin ranson. Det uttrycks ofta som 1,5 kg hö per 100 kg kroppsvikt. Om vi använder hösilage måste mängden omräknas för att korrigera för det högre vatteninnehållet i hösilage (den lägre torrsubstansen, TS). Detta räknas enkelt fram genom formeln:
Exempel: En häst på 500 kg får 7,5 kg hö per dag. Hur mycket hösilage med TS 60 % ska den då få för att detta ska motsvara torrsubstansinnehållet i 7,5 kg hö?
Fiberinnehållet i grovfoder kan variera mycket beroende på växtslag och botanisk utveckling. När plantorna skördas tidigt är fiberinnehållet inte så högt, men det har högt näringsvärde. Vid senare skörd är istället fiberinnehållet högre, men den högre mängden lignin gör att näringsvärdet sjunker. Det är därför som man, för olika typer av hästar, måste värdera vilken grovfoderkvalitet som passar bäst.
I PC-Horse beräknas ransonens mängd av fibrer som "växttråd". I vanligt hö eller hösilage finns ca 300 gram växttråd per kg torrsubstans (TS). Detta varierar emellertid. Något lägre för tidigt skördat, och högre för sent skördat grovfoder.
PC-Horse räknar med att hästen ska ha 3 gram fiber per kg kroppsvikt från grovfoder dagligen. Dessutom räknar man med att det i totalransonen dagligen ska vara minst 4 gram fiber per kg kroppsvikt (3.5 g vid underhåll och tidig dräktighet). Det motsvarar i runda tal de mängder grovfoder som vi redovisat i denna artikel.
Det finns flera analysmetoder för fiber och det är viktigt att Du inte väljer t.ex NDF som resulterar i dubbelt så höga värden.
Om Du har fått en varning om för mycket stärkelse i en måltid bör Du fördela om kraftfodret annorlunda i dagsransonen, eller införa fler måltider. Du kan även försöka ersätta kraftfodret med ytterligare grovfoder (Hö, hösilage, Betfor) av god kvalitet. Här nedan kan Du läsa mer om stärkelse och hur denna foderkomponent smälts i hästens tarmsystem.
Stärkelse i hästens dagsgiva
Stärkelse är en kolhydrat som finns i växters frö och rötter. till exempel i säd och potatis, och som fungerar som energireserv (näringsämnen) för växterna. Djur brukar i jämförelse huvudsakligen fett som energireserv. Stärkelse är den mest energirika delen av säden. I hästens dagsransoner kommer stärkelsen från spannmål och kraftfoderblandningar. Mängden stärkelse i havre och korn är ca 500 gram per kg (50% av vikten), och något högre i korn än havre.
Matsmältning av stärkelse hos hästar
Det är önskvärt att så mycket som möjligt av stärkelsen förbränns och absorberas i tunntarmen, eftersom den stärkelse som inte blir smält i tunntarmen kommer att passera vidare till blindtarmen och där stärkelsen lätt skapar en obalans i mikrofloran, vilket i vissa fall kan leda till att PH-värdet faller och ett försämrat näringsupptag av fiberhaltiga foder.
Stärkelsen varierar något i struktur mellan de olika sädesslagen. Stärkelsen i havre smälts lättare än stärkelsen från korn och majs. Detta har praktisk betydelse för hästen, eftersom hästen kan ta upp mer havrestärkelse i tunntarmen än stärkelsen från andra sädesslag. När korn och majs behandlas under tryck och värme, vilket ofta sker vid tillverkning av kraftfoderblandningar, blir stärkelsen emellertid mer lättsmält och mer lik havrestärkelsen. Därigenom absorberas den i tunntarmen.
Efter det att stärkelsen spjälkats upp av olika enzymer i tunntarmen absorberas energin i blodet som glukos (blodsocker). En måltid med kraftfoder ger därför hästen en förhöjd blodsockernivå. Blodets innehåll av glukos regleras genom separering av insulin vilket främjar lagringen av glukos i form av glykogen i lever och muskler. Glykogenet är ett viktigt energilager för hästen, och mobiliseras snabbt vid behov, t.ex vid intensiv träning och i tävling.
Hästen är känslig för stora varationer i blodsockret. Vissa hästar, i synnerhet ponnier, kan ha svårt att reglera blodsockret (insulinresistens). Några hästar kan också reagera med "uppspelthet" eftersom blodsockret stiger snabbt (blir heta). Du bör därför ha kontroll på hur mycket stärkelse hästen får i varje måltid.
Rekommendation
På grund av sin egenskaper är stärkelse samtidigt både en viktig energikälla i dagsgivan, och en komponent som kan ge negativa reaktioner i organismen. Det är varken önskvärt att för mycket stärkelse kommer osmält till blindtarmen, eller att stärkelsen blir alltför lättsmält, eftersom detta leder till en kraftig stegring av blodsockernivån. Det är alltså viktigt att hålla sig informerad om ransonens stärkelseinnehåll, och säkerställa en smältning av stärkelsen som balanserar de två ovannämnda effekterna. Det görs bäst genom att kontrollera att mängderna stärkelse i varje enskild måltid hålls inom rekommenderade gränsvärden.
Till normalt friska hästar rekommenderar vi att en enskild måltid inte innehåller mer än 1,5 gram stärkelse per kg kroppsvikt. Det innebär att en häst som väger 500 kg inte bör få mer än ca 750 gr stärkelse per måltid. Då kraftfoderblandningar och korn innehåller 400 - 500 gram stärkelse per kg bör du inte ge mer än ca 1,5 kg korn eller kraftfoder per måltid (i detta exempel). Om hästen behöver mycket kraftfoder, i samband med träning eller tävling, rekommenderar vi att du ökar antalet måltider per dag, eller omfördelar kraftfodret mellan måltiderna om mängden stärkelse per måltid blir för hög.
I PC-Horse kan du fördela ut fodren i dagsgivan på olika måltider. Du får då en tydlig varning om mängden stärkelse, i en eller flera måltider överskrider rekommenderade gränsvärden. För hästar som har problem med regleringen av blodsocker, eller som lätt får "tying up"-symptom eller korsförlamning, är det lämpligt att ge mindre stärkelse per måltid än vad som rekommenderats (1,5 g/kg kroppsvikt). Du kan då istället ge fett i form av vegetabilisk olja som energitillskott. Därmed reducerar du mängden korn eller kraftfoder i dagsgivan - utan att hästen tillförs för lite energi.
Socker i foder analyseras efter flera metoder, men den vanligaste kallas Totalt socker och innehåller enkla sockertyper som glukos, fruktos och sackarider.
I vanligt hö är sockerinnehållet ca 100 gram, men variationen kan vara avsevärd. I hösilage har en del av det ursprungliga sockret förbrukats i jäsningen och innehåller därför oftast lite mindre socker. I korn och kraftfoder är sockernivån låg såvida kraftfodret inte är tillsatt med melass. ett vanligt sockerinnehåll i havre och råg ligger runt 18 - 20 gram per kg.
Normala sockernivåer i hö och hösilage ger sällan några problem för hästar. Grovfoderupptaget fördelar sig över flera timmar på dygnet. Sockret absorberas därför under lång tid i tunntarmen och ger inga stora svängningar i blodsockret hos hästen.
Hos hästar som har problem med sockerregleringen, eller är insulinresistenta, kan det emellertid var fördelaktigt att få ett grovfoder som har lågt sockerinnehåll.
Fodertyper som tillförts melass har en högre sockernivå, t.ex melasserade betor (Betfor).
I gräs är fruktaner ett viktigt näringsämne. De består av stora komplexa molekyler, men hästen har inga enzymer som klarar att smälta dem i tunntarmen, som gäller i fallet stärkelse och enkla sockerarter. Fruktanerna går därför vidare till blindtarmen där de bryts ner av tarmmikroberna. För mycket fruktaner kan skapa obalans och ge negativa förhållanden i blindtarmen. Hos vissa hästar kan det ge fång. det är därför viktigt att hästarna gradvis tillvänjs vid betesgång och att betestiden regleras för hästar som är känsliga.
Mängden fruktan i gräs varierar med väderförhållanden och grästyp. Under kalla perioder kan fruktaninnehållet vara högre än under varma perioder. Varma, solrika sommardagar ger inga problem. På försommaren och hösten kan de kalla nätterna och morgontimmarna höja fruktninnehållet i gräset. Var därför extra försiktig under kyligare perioder, i synnerhet då tidigt och sent på betessäsongen.
Då fruktaninnehållet varierar så kraftigt finns det ingen mening med att särskilt analysera detta. Det är emellertid en väsentlig skillnad mellan gräsarterna, och variationer inom en gräsart, när det gäller hur mycket fruktan de producerar. Du som har egna beten, eller som odlar ditt grovfoder själv, kan vid inköp av fröblandningar begära att få ett gräs som har lägre fruktaninnehåll.
De flesta vanliga fodertyperna för hästar innehåller lite fett. I grovfoder som hö och hösilage ligger fettinnehållet runt 10 - 15 gram (smältbart fett) per kg torrt material. I korn är fettinnehållet ca 20 gram per kg och i havre runt 50 gram per kg.
Fett i form av vegetabiliska oljor är ett viktigt energitillskott i hästens dagsranson. I synnerhet gäller detta hästar som har problem med sockerregleringen och därför bör ha lägsta möjliga mängd stärkelserika kraftfoder eller socker. fett i dagsgivan påverkar blodsockret i begränsad omfattning och kan därför ges till hästar som lätt får fång eller har problem med "tying up"-symptom eller korsförlamning.
Hästen har ingen gallblåsa, men smälter ändå fett i moderata mängder. Om du ger vegetabilisk olja i ransonen kan du oproblematiskt ge upp till 1 deciliter olja (0,1 kg) per 100 kg kroppsvikt. Dvs 0,5 liter per dag för en häst på 500 kg. Detta bör fördelas på minst två måltider.
Hästar tycker inte särskilt mycket om vegetabilisk olja. Ge därför inte för mycket vid varje måltid. och blanda gärna upp oljan med något som hästen tycker om, t.ex kraftfodret.
Fett är energirikt, så du kan räkna med att vegetabilisk olja innehåller runt tre gånger så mycket energi som vanliga torra sädesslag eller kraftfoder. Omvänt kan du räkna med att 0,3 kg vegetabilisk olja har samma energivärde som 1 kg kraftfoder.
Vitamin C är en biologisk antioxidant, men har också andra viktiga funktioner i organismen. C-vitamin innehållet i hästfoder är lite känt.
Hästar, i likhet med många andra djur, verkar kunna omvandla vitamin C från glukos. Vitamin C behovet är inte definierat lika väl som de andra vitaminerna som redovisas i PC-Horse. Även om hästen normalt själv producerar C-vitamin i tillräckliga mängder så är det vanligt att man tillsätter vitaminet i kraftfoder och mineral- och vitamintillskott.
Biotin förekommer i många foderämnen i vanliga dagsransoner. Exempel på Biotininnehåll är Alfalfa (0,2 mg/kg TS), Havre (0,1-0,4 mg/kg TS), Korn (0,13-0,17 mg/kg TS). Biotin är ett av de mest allmänt förekommande b-vitaminerna. Det finn ännu inga exakt fastställda behov för biotin. PC-Horse anger därför bara vilka mängder som tillföres med fodret, och kan inte varna för underskott eller överskott i dagsgivan.
Normalt produceras tillräckligt med Biotin för att täcka hästens behov från mikroberna i tarmsystemet. Biotin anses ha positiv inverkan på normala hov-tillväxt och för reparation av skador i hoven ben. Man bör då ge relativt stora mängder biotin (10-30 mg/dag) under lång tid (7-8 månader). Många kraftfoder och tillskotts- och vitaminfoder har tillsatts exttra biotin. Det finns även speciella tillskottsprodukter med extra stort tillskott av biotin på marknaden.
Vanligt grovfoder (gräs, hö, hösilage) är rikt på kalium. Vid normala grovfodermängder ser du därför sällan brist på kalium hos hästar. Även om behoven av kalium är kända, har vi valt att utesluta kaliumbehovet i PC-Horse eftersom grovfodret i praktiken ger ett stort överskott av kalium.
Vid extrem fysisk belastning (fältritt över flera dagar och andra hårda tävlingsförhållanden) rekommenderas du att använda elektrolyt- (mineral) blandningar med kalium för att ersätta svettförlusterna. Melass från sockerrör är också en god kaliumkälla.
I växtcellerna finns kalium (K+) tillsammans med olika organiska anioner (joner med negativ laddning). Då kalium i sådana föreningsar bör skiljas ut med urin och avföring tillsammans med anjoner, vanligtvis bikarbonat (HCO3), har dessa föreningasr en basisk (alkaniserande) verkan på urinen. Kaliuminnehållet i fodret ingår därför i PC-Horse beräkningar av Kation-Anjon balansen (DCAB) i dagsransonen.
Alla djur behöver mineraler.Tack vare närmare 100 års utfodringsforskning vet vi mycket om hur mycket hästen behöver av de olika mineralerna - antingen det är natrium (i salt), kalium eller jod. Vi vet att hästen sällan saknar kalium, eftersom växtbaserad kost är rikt på detta mineral. Natrium, däremot, är det underskott på i förhållande till hästens behov. Detta förklarar varför vi måste ge tillskott av salt, men inte kalium. Natrium och kalium uppträder som positiva joner (katjoner) i fodret, dvs de har elektrisk laddning. Visserligen är fodret som sådant inte elektriskt laddat, men katjonerna åtföljs alltid av motsvarande mängd negativa joner (anjoner).
Även om de absoluta mängderna av natrium, kalium, klor och svavel är viktiga, så påverkas hästens metabolism av balansen mellan jonerna. I synnerhet för sporthästar finns det anledning att se till så att dagsgivan inte har en obalans som verkar försurande. Hos hästar som får stora kraftfoderransoner och extra tillskott av mineral kan detta inträffa. Det ligger till bakgrund för ett ökande intresse i hästvärlden för den sk. katjon-anjon balansen i dagsgivan.
Det är komplicerade fysiologiska förhållanden som ligger bakom effekterna av fodrens katjon-anjon balans. Med hjälp av PC-Horse kommer Du att kunna hantera detta område mycket bättre i framtiden.
Kroppens syra-bas balans påverkas av elektrolyter (särskilt kalium, natrium, klorid och sulfat) i maten vi äter. Om det uppstår obalans mellan natrium och kalium, som är positiva joner, och mängden klorid och sulfat, som är negativt laddade, kompenserar kroppen detta genom att fälla ut positiva joner i form av syra (H+) eller negativa joner i form av HCO3 (bas) i urinen. Detta ser man genom att urinens pH-värde blir högre eller lägre än blodets pH-värde. Variationer i urinens pH försigår under hela dygnet, och är en central del av kroppens syra-bas reglering.
Genom att analysera dagsgivans innehåll av ovanstående elektrolyter kan man beräkna födans effekt på kroppens syra-bas balans. Detta förhållande mellan de positiva och negativa jonerna kallas för ransonens Kation-Anjon balans, vanligtvis förkortat CAB eller DCAB. Kation-Anionbalansen. Det är alltså inte ett näringsämne utan en kvot som beräknas på ransonens innehåll av natrium-, kalium-, klorid- och sulfater. DCAB kan fastställas för ett enskild foder, och för en hel dagsranson. Det uttrycks i milliekvivalenter (mEkv).
Om DCAB är positiv har ransonen eller fodret ett överskott av kalium och natrium i förhållande till klorid- och sulfatinnehållet. en sådan ranson ger en alkalisk reaktion i urinen, så som vi vanligen upptäcker det hos hästar och andra växtätare. Om DCAB är negativ, blir urinen sur, och djuret bör ersätta underskottet av natrium och kalium med H+. Köttätare (hundar) kännetecknas av en sur urin.
Sporthästar utsätts för avsevärd syrabelastning vid hård fysisk belastning. Man anser att det är en fördel om utfodringen kan motverka dess syrabelastning. Därför har det blivit allt vanligare att man redovisar fodrets Kation-Anjon balans, och att man komponerar kraftfoder för tävlingshästar på sådant sätt att den totala ransonen har ett DCAB-värde på +200 till +300 mEkv.
Kost från växter är rik på kalium, men har lite natrium i förhållande till de mängder som hästen kräver. Hästar på höga kraftfoder ransoner kan får en försurad metabolism. Genom att öka grovfoder andelen i dagsgivan motverkas detta.